ÄTSTÖRT en antologi om ätstörningar, fett, mat och makt.

ÄTSTÖRT
Intervju med Rikard Friberg von Sydow

Du är en av skribenterna i Ätstört. En antologi om ätstörningar, fett, mat och makt som ETC ger ut i september i år. Ditt bidrag utgår från dina erfarenheter som ett känsligt aspergerbarn i tioårsåldern med kraftig ångest för mat och sådant som rörde den sociala samvaron runt matbordet. Har du lust att berätta mer vad ditt bidrag, ”Sjuk och äcklig – jag var barn och åt inte under anorexiahetsens glansdagar”, handlar om?

- Jag försöker beskriva hur jag upplevde skolmatsalen som socialt rum och vilken taktik jag använde mig av för att slippa äta det jag inte kunde äta. Vilket var det mesta. Jag har inte diagnosen aspergers syndrom ”på riktigt” – men läkare och psykologer misstänker det och jag väntar på utredning. Möjligtvis slår sedan en psykiatriker på mig med sitt trollspö och vips finns problemen på riktigt eller vad vi ska kalla det.. Det påstås, av bland annat Tony Attwood – en av dagens auktoriteter i beskrivningen av autismspektrumstörningar, att mat och måltidssituationer kan leda till flera problem för personer med asperger. Det är svårt att förklara men det verkar som det finns någon form av hypersensibilitet för smak, textur och lukt som kan leda till att vissa saker är omöjliga att äta. Jag kan exempelvis inte äta färska tomater och ganska många andra saker. Jag äter gärna samma sak på samma sätt om och om igen. Som barn är ens ätande kraftigt övervakat och redan på dagis var jag i konflikt med personalen kring maten och måltidssituationen. Det var ingen som visste något om sånt här där jag kommer ifrån och jag blev tidvis väldigt illa behandlad av både olika typer av skolpersonal och skolkamrater. Sedan kom vad jag kallar ”anorexiahetsen” – bra på det sätt att den satte fokus på samhället och samhällets krav på kroppar – dålig på så sätt att den inte gav någon hjälp till de som förkroppsligats. Den som misstänktes ha problem med ätande sattes under lupp. Jag försöker spegla hur äckligt anorexia ansågs vara i den bruksort jag är uppvuxen i. En kvinnlig hybris-åkomma. För mig blev inte problemen bättre med tiden och jag utvecklade periodvis ett svältbeteende som en motkultur mot det maskulina frossandet som jag inte kunde vara en del av. Att vara kille och inte ”äta ordentligt” är mycket problematiskt i vårt samhälle.

Du skriver en avhandling i etik vid Uppsala universitet med fokus på etiska perspektiv på självdestruktiva beteenden. Berätta vad du gör mer specifikt!

- Avhandlingen består av tre delar. En beskrivning av vad ett självdestruktivt beteende är, vilka moraliska frågor det väcker och ett påstående om ett samhälle som vi egentligen vill ha eller är menade för. Detta samhälle präglas av en människosyn som bygger på att människan är en flockvarelse. I ett sådant samhälle påstår jag att de självdestruktiva – som egentligen försöker att kommunicera med omvärlden – skulle kunna bli bemötta på ett annat, bättre sätt. Del två är en undersökning av fyra etiska perspektiv, ett nyliberalt, två kristna och ett sekulärt feministiskt. Meningen är här att se hur de olika perspektiven skulle hantera mötet med ett självdestruktivt beteende och vad vi kan lära oss av den hanteringen. Slutligen så utvecklar jag, utifrån dessa lärdomar, ett etiskt perspektiv som kan användas för att hantera en självdestruktivitet.

Hur relaterar du dina egna upplevelser till ditt vetenskapliga arbete?

- Professorn i filosofi vid Oslo universitet, Arne Johan Vetlesen har i sin bok Hva er etikk? Från 2007 gjort en mycket bra betraktelse. Han menar att etik utgår från upplevelsen av att känna att något eller någon behandlas på ett felaktigt sätt – när någon känner sig kränkt exempelvis: “Hva er etikk? Etikkens kjerne er etter mitt syn urettferdighet, signalisert ved vår trang till å gripe inn når vi opplever noe som galt: som at noen krenker noen.” Jag ansluter mig till detta. Genom att själv ha upplevt obehag och tagit till mig andra personers berättelser av hur de känt i liknande situationer så finns det ett incitament hos mig att vilja göra något åt det. Men först måste vi utreda vad som egentligen är fel. Känslan av att något inte är bra sporrar mig – på samma sätt som det sporrar en ingenjör som vill förbättra motorer exempelvis – det finns något missljud här som skapar oro och gör att allting inte är så bra som det borde vara. Vi måste ändra på det.

Hur hänger frågor om moral ihop med personer som inte äter?

- På flera sätt. Har vi rätt att skada oss själva? Varför då? För att vi äger våra kroppar? Får vi då sälja oss som slavar? Nehej – men på vilket sätt äger vi dem då? Vad har vi för ansvar för oss själva? Vidare – de som betraktar den person som skadar sig själv. Måste vi ingripa? Vad händer med oss och vårt samhälle om vi inte ingriper? Måste en läkare ingripa om en person är skadad? Måste en frisör ingripa om någon är oklippt? Går det att jämföra frisörer och läkare? Och så vidare. Vi märker direkt hur det skenar iväg när vi pratar om oss själva och vilken rätt vi har att använda våra kroppar på olika sätt. Exemplet med läkaren och frisören är från en av de nyliberala filosoferna jag undersöker, Robert Nozick. Han menar att båda yrkesgrupperna utför tjänster som de inte måste dela med sig av om de inte får betalt för det. Eller i fallet med en självdestruktiv – inte heller alltid får dela med sig av – om personen vägrar ta emot behandling. Det finns problem med detta på flera sätt kan vi mena. Filosofi efter Kant har i mångt och mycket utgått från människor som rationella och fria individer. När vi dissekerar denna sorts individ hittar vi något som väldigt få av oss kan leva upp till. Den rationella och autonoma individen är således inte lämplig att använda i diskussioner kring moral – vi måste hitta andra utgångspunkter om vi vill hålla oss i verkligheten. Om vi vill hitta svar som går att använda i det verkliga livet.

Intervjun ursprungligen gjord an Mika Nielsen för QMK, publicerad den 30 juli 2011.

Twitter
  • Bloggen Judy K utlyser tävling med Ätstört som pris!
    http://t.co/waq16nXg
    2011/11/07 14:48
  • "Antologin som helhet förmedlar ilska och stridslystenhet. En vilja att fortsätta störa, beröra och förändra":
    http://t.co/RqRi8WWW
    2011/10/17 15:01
  • Kul! RT @isprinsen: Skriver i @fempers om Ätstört @kroppochatande
    http://t.co/RyN4OLBc
    2011/10/15 08:45
  • boken sålde visst slut under bokmässan men fler böcker ska ha kommit ner för bara några timmar sedan. Att så många velat läsa - fantastiskt!
    2011/09/24 02:09
  • snart kommer boken, vi räknar dagarna! Under tiden kan du läsa intervjuer, skribenternas presentationer, tack m.m. på
    http://t.co/TEegr9x
    2011/08/23 10:43